rebeckaljungberg.blogg.se

Imorse ringde pappa mig. "Idag händer det, ring din mamma". Jag ringde till mamma, som svarade direkt. "Pontus är för sjuk, han måste avlivas." Några minuter senare får jag ett sms om att det ska ske idag vid klockan 16.00. 

 

På med solbrillorna, klädd i svart. Jag försökte fokusera på gruppuppgiften som skulle skriva klart under dagen, men jag vill inte sitta still och tänka, jag vill prata och fokusera på något helt annat. Om det blir tyst börjar jag tänka igen. 1 timme kvar tills han är död. 20 minuter kvar tills han är död. Jag hann hem innan mamma ringde och bekräftade att Pontus var borta nu.

 

Det är så overkligt. Det gör så ont. Jag tänker bara på alla gånger han fanns där för mig som tröst när jag inte kunde resa mig från golvet för att jag antingen druckit för mycket, ätit för lite, eller bara inte kunde sluta gråta. Alla gånger vi gick till fotbollsplanen i Vika, när han rymde och låg i ett dike sprattlandes för skojsskull. Så många minnen, och nu är han borta? Jag förstår inte? Hur kan han vara här ena stunden och borta nästa? 

 

För första gången på väldigt väldigt länge (om inte någonsin) så har jag börjat ta hand om mig själv. På juldagen, stupfull efter en utgång i Falun, bestämde jag mig för att sluta röka- någonting som jag har hållt i 134 dagar nu. På dessa dagar har jag alltså sparat in nästan 2500 kronor, endast på att inte köpa ciggaretter. Förutom alla pengar som jag sparat, så mår min kropp mycket bättre! Hur dum är man om man börjar röka när ens lungor redan är sjuka?

 

För cirka två veckor sedan fick jag även ett uppvaknande när det kom till alkohol. Sedan jag fyllde 18 så har jag druckit mig stennitad minst 3 gånger i månaden. När jag flyttade till campus så mådde jag så dåligt att jag försökte bedöva mig själv genom att dricka varje dag. Så ska det inte vara. Speciellt inte när jag mår så mycket sämre psykiskt av alkoholen. I skrivande stund har jag inte druckit på 20 dagar, jag har alltså inte varit nykter såhär länge sedan innan jag fyllde 18 år 2013. 

 

Förhoppningsvis kommer jag att hålla detta, då jag endast på denna korta tid mår så mycket bättre än innan, både psykiskt och fysiskt.