jag pallar inte vara tom
Efter en tid i Falun är jag nu tillbaka i Växjö. Känner mig så jävla ensam, men det går väl över någon gång. Tror mest att det har att göra med att jag precis varit hemma hos mamma och pappa och lillebror liksom. Tror att det var sista gången som jag såg Pontus också, för han är nog så sjuk att han inte kommer att klara sig till jul. Har inte många vänner kvar i Falun heller, så var nog fan lika ensam där som jag är här nere i de Småländska skogarna. Det blev så verkligt nu bara, och annorlunda. Inte ens en liten Nemo har jag kvar längre, och en ny lägenhet som ingen jag inte vill ska röra vid har rört. Inte när jag har bott här i alla fall. Vill att alla ska komma tillbaka till campus, men samtidigt vill jag rymma iväg in i skogen och bara sitta där ute. Eller utomlands, till en helt ny stad någonstans. Det gör bara så ont hela tiden.
