< Till bloggens startsida

hej hå

Jag kommer inte ihåg senast jag uppdaterade den här bloggen, men då jag tycker att det är intressant att själv kolla igenom den då och då så kände det som att en uppdatering var aktuell.
 
Det är nu bara en termin kvar av utbildningen till medicinsk sekreterare och det känns verkligen som att jag har hittat rätt. De två LIA-platser (lärande i arbete, praktik) jag har haft har gått bra och jag längtar tillbaka ut i verksamheten igen. Tyvärr håller inte min hjärna med. Jag har inte kunnat prata riktigt sedan slutet av september, och läkarna hittar ingen förklaring. Jag går hos en logoped som är jättebra, men hon vet inte heller hur vi ska arbeta för att förbättra talet. Samtidigt som jag går hos logoped har jag påbörjat KBT för min PTSD, vilket är superbra och superjobbigt. Jag hade ett möte i dag, kom hem vid 14-tiden och sov fram till klockan 12 (varför jag sitter och skriver nu klockan tre på natten).
 
Okej det var allt min hjärna orkade, ska försöka sova nu innan jag svimmar. Hej hå.

Vi ska ro över viken och se vad som finns

Sommarlov! Trodde inte det skulle bli så tufft att säga hejdå till alla elever, men det gjorde verkligen ont. Nu är det tre dagar kvar på jobbet, och sedan har jag gjort mitt inom skolans värld. 
Till midsommar drar jag nedåt mot Lidköping och Lovisas gård, där vi firade för två år sedan. Det kommer bli så roligt, och jag är så nervös. Har inte träffat vänner sedan jag var på Isabelles överraskningsfest i slutet av december. 
Detta blir mitt sista sommarlov, för till hösten ska jag börja studera igen. Denna gång blir det vid yrkeshögskolan och till medicinsk sekreterare. Det känns bra, och jag längtar tills allt ska dra igång!
Just nu är det 23 grader ute, så jag tänkte ta mig ut på en promenad i solen. 🌼

25%

Just nu ligger jag på soffan hemma i min lilla lägenhet. Det känns som att jag vuxit fast här nu. 
Senaste veckorna har varit jobbigare än någonsin. Jag fick i slutet av augusti reda på att en nära vän gått bort, och efter att ha skjutit på stress och ångest tog min kropp till sist slut på energi. I början av september försvann, i samband med en panikattack, mitt tal och jag började stamma svårt. I samma veva började jag hos en ny psykolog och fick nya läkare som alla sa samma sak- bipolär typ 2. När jag akut åkte in till Säter sa det samma sak. Jag blev sjukskriven.
Nu är jag tillbaka på jobbet 25% och ska till psykiatrin på tisdag. Känner mig som en påse med slime. 

Någonting positivt är att jag den 22/10 ska flytta till en mycket större lägenhet, en våning ner från där jag bor nu. Inte så lång flytt, men det ska bli skönt med att ha 1. Riktiga rum (KÖK!!! SOVRUM!!!) och 2. Balkong.

Nu kör vi för fan.

2019

2018 var en sådan bergochdalbana att jag inte ens kan föreställa mig vad 2019 har att erbjuda. Det enda jag önskar är att jag får stå stadigt ett tag. Det kommer att bli ett bra år

130 dagar

Detta var länge sedan, men jag känner att en uppdatering här blir som en liten påminnelse till mig själv om hur man kan gå vidare och överleva.

Idag har jag varit nykter i 130 dagar. 130 bergochdalbaneliknande dagar som varenda en har tagit så mycket energi bara att andas.

När jag 2017 slutade dricka helt (efter flera misslyckade försök) så gjorde jag det helt själv. Jag slutade först röka, sedan dricka, och sedan slutade jag att äta och sova. Jag tänkte att "Bara jag håller ut i ett år så har jag visat alla att jag visst kan sluta" och så fokuserade jag på den där magiska siffran 365.

När jag på dag 400 tog mitt första glas igen visste jag inte hur jävla djupt jag skulle sjunka. Varenda klunk kändes som ett misslyckande, men samtidigt så oerhört skönt. Som att bli kär igen ungefär. Det var exakt så det kändes föresten. Som att varje gång jag skulle dricka så var det fjärilar i magen och en obeskrivlig lycka.

Idag har jag inte druckit på 130 dagar, och det känns fortfarande som om att någon har dött. Jag går i möten två gånger i veckan, och där emellan har jag hemläxor i återfallsprevention. Det är det enda jag gör. Möten, läxor, jobbar, sover. Men det går framåt. 

Nu har jag inte druckit en droppe alkohol på 4 månader 8 dagar och 4 timmar.

fixar lite i lägenheten



when I erupt just like you do they look at me like I looked at you

Nu var det ett sådant där uppehåll igen i skrivandet. Kan ärligt säga att det är för att jag inte har haft tid. När jag inte är på jobbet så är jag antingen hemma och har ångest, ute och super bort ångest, eller tränar för att bränna bort de där kalorierna alkoholen och hetsätandet vs svältande ger mig. Med andra ord- jag mår så jävla piss men orkar inte bry mig längre. Det enda jag ser fram emot är nästa gång jag ska få dricka. Juste det har jag ju inte berättar. Surprise! Jag dricker igen. Dock har jag faktiskt tagit kontakt med missbruksenheten här i Falun efter bara typ... en månad av återfall så det är ju bra! 

Igår, lördag, firade vi (mamma, pappa, mormor, L-O, jag) Mathias som idag (eller blir det igår nu när det är efter tolv?) fyller 20 år. Måste bara flika in med att jag är så jävla stolt över min lillebror. Han kämpar på som bara den och börjar  verkar det som i alla fall, börja hitta lite rätt i livet. Sjukt stolt och glad över att han verkar vara så lycklig! Hur som helst så firade vi Mathias ute på en italiensk restaurang i stan- supergod mat och jättetrevligt! 

Ny lägenhet!

Igår var jag och mamma och kollade på en lägenhet! Äntligen! Jag ringde till Masmästaren i morse och tackade ja till den lilla ettan, så kontraktet ska skrivas på nu i veckan. Inflyttning blir inte förens i maj, senast i juni, men det går ju snabbt! Wiho

Främby Udde



take me back to the night we met

Och allt som går på repeat i mitt huvud är hur du slutade gilla mig när det där tåget lämnade Falun och jag hör hur jag går sönder igen

snart åker jag

Har inte uppdaterat bloggen sedan några veckor, men (som titeln redan berättat) snart åker jag tillbaka till Falun. Imorgon ska vi ha en sista fest på campus, så ska passa på att ha overallen på mig, och på söndag kommer pappa och Mathias för att hjälpa till med flytten. Har packat ihop det mesta, och sålt av byrå, soffa samt småbord. Jag har fixat jobb också, på Främby Udde Resort- vilket känns jättebra! 
 
Falun känns, som jag tror jag skrev i tidigare inlägg, som ett steg bakåt, men jag tror verkligen att just nu är detta exakt vad jag behöver. Jag mår verkligen så sjukt jäkla piss i mitt huvud och hjärta, och jag behöver någonstans där jag har mer koll. Jag vill inte vara 52 mil från Falun och få samtal om att Lina eller pappa ska opereras, eller inte kunna vara där för min familj. Jag kommer inte stanna för evigt i Falun, men just nu så är det exakt där jag ska vara. 

jobb jobb jobb

Är fortfarande kvar i Falun och livet blev kind of shitty. Då jag inte lämnade in C-uppsatsen, eller ens började på den, så kommer jag inte att få CSN för vårterminen- vilket innebär att jag inte kommer att kunna läsa historia, min sista kurs innan examen. Jag har de senaste dagarna sökt alla jobb jag kommit över, och kommer med största sannolikhet att flytta tillbaka till Falun. 
 
Det känns på ett sätt bra, då jag verkligen är SÅ TRÖTT på att studera, men alltså... tillbaka till Falun? Falun känns dock bättre än Växjö, men jag vill inte ifrån mina kompisar där borta :( 
 
Nu ska jag fortsätta kolla om det har kommit upp något nytt jobb...

hemma över jul

Igår eftermiddag kom jag, efter 8 timmar med min nya lilla bil, fram till Falun. Jag har inte nämnt det va? Att jag har skaffat en liten bil? Nej men det har jag, en blå Renault. Det gick jättebra att åka, men det var väldigt tröttsamt. Skulle kunna sova i flera dagar i sträck, men det kunde jag ju i och för sig innan också. Oh well.
 
Idag fyller pappa år, 46 blir han. Vi firade inte sådär jättemycket, bara lite godare middag. Imorgon ska han och mamma ut och äta på Pinchos nere på stan, med mig som privatchaufför. Mathias, Moa och jag ska äta hemma, det blir antagligen pizza om de får bestämma. 
 
Nu måste jag skriva klart mitt PM, min C-uppsats ska ju vara inne om två veckor. Hur i helvete ska jag hinna med det? 

flytta tillbaka?

Den senaste tiden har jag börjat fundera på att flytta tillbaka till Falun. Detta är någonting som inte ens funnits på världskartan tidigare, och om jag ens sagt tanken högt för några månader sedan hade jag blivit så arg på mig själv. Så vad är det som har ändrats? Jag vill vara nära familjen. Jag vill verkligen inte tillbaka till just Falun, men om både jag och resten av familjen skulle må bättre av att jag bor där i något år, så varför inte?
 
Om jag inte flyttar tillbaka till Falun, så vill jag nog flytta till Stockholm, eller någon annan stad hyfsat nära hem, eller dra åt andra hållet- flytta utomlands.
 
 

just a little bit better at fakin it than me baby

I måndags klarade jag till slut mitt teoriprov, vilket innebär att jag nu ÄNTLIGEN har tagit mitt körkort! Så sjukt jäkla skönt! Det gjorde så mycket att bara köra i Falun, och inte i någon stad där jag aldrig ens varit. Fick hem själva körkortet i onsdags, så nu slipper jag använda mitt pass woho!
 
Igår fyllde jag 22 år! Firade inte sådär jättemycket, då jag är sjuk, men gick runt lite på Samarkand och köpte en julklapp, fikade med Lovisa och Ida, och lagade riktig mat istället för att äta godis eller ingenting, så det var ju gott. Ska fira ännu mer imorgon (lördag) då både min och Jennies födelsedag, samt mitt körkort, ska firas. Tove kommer också och hälsar på, så det kan ju inte bli annat än bra! Hoppas på att vara feberfri imorgon också, så har förberett mig hela dagen med massor av vitaminer, ansiktsmask, och... godis istället för mat. What to do hehe
 
Nu ska jag kolla på glittriga klänningar till imorgon, hej dåååå

can't keep my hands to myself, think I'll dust 'em off, put 'em back up on the shelf

Sitter vid köksbordet hem-hemma i Falun. Spenderade helgen i Göteborg med Sandra och Enne, och var på söndagen i kyrkan och lyssnade på morfar när han sjöng, innan jag tog tåget tillbaka till Växjö. I onsdags åkte jag hit, till Falun, och ska vara här lite över en vecka. Har teori och uppkörning nästa vecka, i Falun för en gångs skull, så ska plugga inför det med lillebror, som har sina prov i slutet av månaden. Jag måste sätta det nu, annars så ger jag upp. Det är inte det att jag INTE kan köra, för det kan jag, utan det är den där jävla paniken på uppkörningarna som förstör det för mig. Senaste uppkörningen hade jag i Eksjö- jag har aldrig ens varit där innan! Jag skakade och kunde inte tänka, det var helt tomt i huvudet. Efter jag klev ur bilen kunde jag ta mig till andra sidan vägen innan jag ramlade ihop. Jag gillar inte Eksjö. Men Falun har jag ju kört i fleeeeera gånger innan, så det måste ju gå bra, eller hur?

det handlar om dig

Allt är så kaos i mitt huvud just nu. Ingenting fungerar längre. Är som att allt har lagt av, med hjärtat som utgångspunkt, och sedan spridit sig som en sjukdom genom hela kroppen ut i varje vrå. Visste att detta skulle hända, att jag skulle krascha- jag hade fått för många bra dagar, så nu fick det räcka. 

jag ska klara det

Nu har det gått 101 dagar utan alkohol, 219 dagar utan cigaretter, och cirka 80 dagar med träning och bra mat. Jag har hittills gått ner 14 kilo, och mår mycket bättre psykiskt, men som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är det väldigt påfrestande mentalt. Jag har tidigare kunnat använda mig av nikotin och alkohol som ett sätt att fly undan ångest, och att nu tvingas möta den helt själv är svårt. Men jag måste klara det, och jag SKA klara det. 

and I can't feel no remorse, and you don't feel nothing back

Idag har jag varit hemma från jobbet igen. Kaosade i huvudet och hjärtat i måndags morse, kunde inte ens gå på bussen till jobbet. Det är inte så att jobbet är hemskt, eller någonting sådant, utan mitt huvud sa bara nej och jag kunde inte andas. Ska försöka ringa till vårdcentralen imorgon, och ta mig till jobbet, men vi får se. 

please help me chop this tree down or hold me from underneath

Idag blev jag hemskjutsad av chefen på fabriken. Mina panikångestattacker må vara färre nu än för bara ett halvår sedan (endast någon i veckan nu) men när de dyker upp så är det verkligen en attack. Allt som jag försökt döva med hjälp av alkohol och piller och självskadebeteenden börjar komma ikapp nu, och jag håller på att kvävas dygnet runt av hur jag mycket jag har förstört. Så många egoistiska beslut som tagits, många med alkoholen som prioritering, utan att inse det då. Jag hatar mig själv så sjukt jävla mycket, men försöker nu få mig själv att försöka kämpa.

RSS 2.0