< Till bloggens startsida

största månen på 68 år

Egentligen planerade jag att, efter att jag städat klart och ätit middag, skulle ta en promenad i mörkret och kolla på den här gigantiska jättemånen som det skrivs så mycket om. Hade verkligen planerat det och sett fram emot det sedan jag första gången såg en av dessa artiklar. Har inte kommit utanför dörren idag, men städat hann jag med i alla fall innan min kropp bara la av. Hatar när detta händer, för jag vet att det min hjärna kokar ihop inte är sant, men ändå kommer tankarna hela tiden. Massor av frågor om livet och världen och smärta och döden. Så många tankar som i stunden känns som livsavgörande, som om att om jag inte finner svaret på dem så kommer jag att dras in i det svarta hål som finns i min bröstkorg hela jävla tiden. Och jag känner mig så ensam samtidigt som jag vet om att jag inte är det. Och jag vill inte leva men jag vill inte dö för jag vet inte vad som händer efter man dör, och jag vill inte att mamma och pappa ska bli ledsna. Och jag behöver hjälp egentligen för ibland så blir det bara svart och jag kommer inte ihåg vad jag gör eller säger, jag vet inte om det är dröm eller verklighet. Vill bara känna någonting annat än det här tomrummet som samtidigt är alla känslor som finns samlade i min bröstkorg och min strupe. 

Kommentarer
Hanna Bard

Hej. Jag hittade din blogg nyss. Pluggar också i Växjö. Vad läser du för något? Jag hoppas att du mår bättre nu. / Hanna

2017-01-04 @ 14:05:43
URL: http://isratina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0