< Till bloggens startsida

Pontus

Imorse ringde pappa mig. "Idag händer det, ring din mamma". Jag ringde till mamma, som svarade direkt. "Pontus är för sjuk, han måste avlivas." Några minuter senare får jag ett sms om att det ska ske idag vid klockan 16.00. 
 
På med solbrillorna, klädd i svart. Jag försökte fokusera på gruppuppgiften som skulle skriva klart under dagen, men jag vill inte sitta still och tänka, jag vill prata och fokusera på något helt annat. Om det blir tyst börjar jag tänka igen. 1 timme kvar tills han är död. 20 minuter kvar tills han är död. Jag hann hem innan mamma ringde och bekräftade att Pontus var borta nu.
 
Det är så overkligt. Det gör så ont. Jag tänker bara på alla gånger han fanns där för mig som tröst när jag inte kunde resa mig från golvet för att jag antingen druckit för mycket, ätit för lite, eller bara inte kunde sluta gråta. Alla gånger vi gick till fotbollsplanen i Vika, när han rymde och låg i ett dike sprattlandes för skojsskull. Så många minnen, och nu är han borta? Jag förstår inte? Hur kan han vara här ena stunden och borta nästa? 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback
RSS 2.0