rebeckaljungberg.blogg.se

Sitter hem-hemma i Falun och försöker komma någonstans med B-uppsatsen i socialpsykologi, men det går väl sådär. Lillebror har mösspåtagning idag, och tar studenten på fredag, så då kommer släkten hit och firar. Vi ska åka och handla allt som behövs till fredag i veckan, och sedan köra igång med förberedelserna. Pappa har hållt på att fixa uteplatsen, så nu finns där en jäkla jacuzzi och en inglasad veranda också- fancy!

 

Nu ska jag fortsätta ta tag i mitt liv, byyyye

Imorse ringde pappa mig. "Idag händer det, ring din mamma". Jag ringde till mamma, som svarade direkt. "Pontus är för sjuk, han måste avlivas." Några minuter senare får jag ett sms om att det ska ske idag vid klockan 16.00. 

 

På med solbrillorna, klädd i svart. Jag försökte fokusera på gruppuppgiften som skulle skriva klart under dagen, men jag vill inte sitta still och tänka, jag vill prata och fokusera på något helt annat. Om det blir tyst börjar jag tänka igen. 1 timme kvar tills han är död. 20 minuter kvar tills han är död. Jag hann hem innan mamma ringde och bekräftade att Pontus var borta nu.

 

Det är så overkligt. Det gör så ont. Jag tänker bara på alla gånger han fanns där för mig som tröst när jag inte kunde resa mig från golvet för att jag antingen druckit för mycket, ätit för lite, eller bara inte kunde sluta gråta. Alla gånger vi gick till fotbollsplanen i Vika, när han rymde och låg i ett dike sprattlandes för skojsskull. Så många minnen, och nu är han borta? Jag förstår inte? Hur kan han vara här ena stunden och borta nästa? 

 

För första gången på väldigt väldigt länge (om inte någonsin) så har jag börjat ta hand om mig själv. På juldagen, stupfull efter en utgång i Falun, bestämde jag mig för att sluta röka- någonting som jag har hållt i 134 dagar nu. På dessa dagar har jag alltså sparat in nästan 2500 kronor, endast på att inte köpa ciggaretter. Förutom alla pengar som jag sparat, så mår min kropp mycket bättre! Hur dum är man om man börjar röka när ens lungor redan är sjuka?

 

För cirka två veckor sedan fick jag även ett uppvaknande när det kom till alkohol. Sedan jag fyllde 18 så har jag druckit mig stennitad minst 3 gånger i månaden. När jag flyttade till campus så mådde jag så dåligt att jag försökte bedöva mig själv genom att dricka varje dag. Så ska det inte vara. Speciellt inte när jag mår så mycket sämre psykiskt av alkoholen. I skrivande stund har jag inte druckit på 20 dagar, jag har alltså inte varit nykter såhär länge sedan innan jag fyllde 18 år 2013. 

 

Förhoppningsvis kommer jag att hålla detta, då jag endast på denna korta tid mår så mycket bättre än innan, både psykiskt och fysiskt.

Förra onsdagen och fredagen började jag mitt jobb på Moheda Chark. Tyvärr går det inga bussar från campus på morgonen, och bussen till Moheda går ifrån resecentrum klockan 06.00. Detta innebär att jag måste gå upp sjukt tidigt för att sedan cykla in till stan och ta bussen. Det är inte så jobbigt faktiskt, men efter förra veckan gick jag och drog på mig någon jäkla hosta= inget jobb denna vecka. 

 

I lördags jobbade Ida och jag pub med SkåneS nation, vilket var jätteroligt! Majoriteten av gästerna var väldigt snälla och trevliga, och (vad jag hörde) så var det endast ett bråk, vilket var jätteskönt! Detta hjälpte ju dock inte min hosta och feber, så söndagen och idag spenderas kurerandes med ipren och strepsils.

 

Imorgon är det lektion igen, och vi ska få tillbaka våra tentor ifrån delkurs 3, tentan om medeltiden, vilken jag fick underkänd på. Skyller dock på att jag, när jag skrev tentan, hade hög feber och inte sovit på flera dagar. Nästa gång kommer det gå bättre! Omtentan är helgen precis efter jag kommit hem från Falun, i början av maj. 

 

Nu ska jag fortsätta att kolla om Bones, och sedan kanske gå till Campuslivs och köpa godis, för det får man göra när man är sjuk. Lovar.

Enda sedan den där statusuppdateringen på Facebook dök upp i mitt flöde kan jag inte sluta drömma om att alla lämnar mig. Jag menar verkligen alla. Det är inte så att de bara lämnar mig, utan det är olika människor i varje dröm som lämnar mig för något annat kärleksintresse. I de få drömmar som inte involverar att bli lämnad blir jag istället utsatt för sexuella övergrepp. Kul.

 

Det är inte det att jag är arg eller avundsjuk på att han har gått vidare, jag är glad om alla andra är glada, utan det är det faktum att jag finner det så orättvist. Det är så orättvist att han, som gjort mig så illa, ska få gå vidare och hitta någon ny innan jag själv. Det har inte ens gått ett år sedan vi gjorde slut, och den nya relationsstatusen på Facebook kom bara några dagar innan vi hade vår årsdag.

 

Jag ångrar inte att vi gjorde slut, missförstå mig inte, men jag saknar att inte vara ensam hela tiden. 

Igår var det sittning med temat Saint Patrick's. Det började med att Lovisa och Ida kom hem till mig för att fixa oss lite, för att sedan dra oss vidare hem till Nicolina. Där körde vi beerpong och chase the cup för att komma igång. Sedan bar det av mot Sivans för själva sittningen. Vi fortsatte kvällen på Smålands postis, Västkustens postis, samt en sväng hem till Jennie, och sedan Sivans igen för fest.

 

Trodde att jag skulle vara mer bakis idag än vad jag trodde, med tanke på hur mycket jag drack. Tror det gjorde mycket att jag och Ida gick och handlade mat inatt.

 

Idag har jag mest legat hemma och sovit och hållt i mig själv. Gick för någon timme sedan till Ica med Jennie, och tog en tur till Max med henne och Philip för att köpa middag. Så värt det! 

 

Nu måste jag komma igång med mitt arbete som ska in imorgon klockan 10 på morgonen, har inte ens läst vad själva uppgiften handlar om, och vi har haft veckor på oss. Bra framförhållning osv. 

Hur hinner människor med allt? Min hjärna jobbar konstant på högvarv för att på något sätt motverka och bearbeta ångest och stress. Hur hinner ska jag hinna studera det jag ska denna termin, samtidigt som jag har lika mycket som jag ligger efter med, som måste vara klart nu? Hur ska jag samtidigt som detta hinna studera till körkortet, samt hitta jobb? Samtidigt som allt detta så måste jag vara tillgänglig för mina vänner och familj, och vara glad och lycklig och ha stor framtidstro. Hur hinner människor med allt?

Jag har i några år nu funderat på tatueringar. Detta är någonting som de flesta i min omgivning har, och med en moster som både är tatuerad och tatuerar så har jag hela tiden fått frågan om vad jag skulle vilja måla på min kropp. I början så var jag tveksam- vill jag verkligen ha någonting som kommer vara permanent på min kropp, tänk om jag ångrar mig? Sedan började jag fundera. Tankarna på att ångra sig kommer hela tiden, men jag börjar bli mer och mer sugen på att faktiskt göra någonting.

En idé jag har är att göra någonting som symboliserar "hemma". Alltså både Falun, Dalarna, Vika och familjen. Då man var som lyckligast! En annan sak som jag tänkt på är blommor, då farmor ägt blomsteraffär, och de flesta andra som jag älskar i familjen är intresserade av att jobba i trädgården på sommaren. Så varför inte blanda dessa två idéer till en? Dalarnas landskapsblomma är blåklockan, en blomma som för mig i alla fall innebär sommar, Vika, och glädje. Jag funderar på att göra denna på min ankel ungefär. 

 

En annan idé som jag tänkt på är att göra en halvmåne. Jag började fundera på detta för flera år sedan, då jag sedan jag var liten har varit fascinerad av månen och stjärnorna. Jag kunde sitta uppe på natten i timmar och kolla på dem med min lilla stjärnkikare. En idé som formades med månen var ang. självskador, självmordstankar osv, att även göra en liten sol bredvid månen, och med detta få till symboliken att allt blir bättre, life goes on lite sådär. Nej jag vet inte egentligen, tyckte det lät fint mest. Jag har funderat på olika ställen för denna tatuering, men den mest återkommande platsen som jag funderat på är handleden. 

 

Den sista idén som jag har tänkt på angående tatueringar är att ha någonting med havsmotiv, med tanke på både hur mycket jag älskar att vara vid vattnet, men även de i min familj som älskar det om möjligt ännu mer (pappa, morfar, farbror bland annat). Jag funderade från börjat på att göra en sköldpadda, delfin, eller sjöhäst, men tror ändå att en enkel snäcka skulle passa bäst. 

Egentligen planerade jag att, efter att jag städat klart och ätit middag, skulle ta en promenad i mörkret och kolla på den här gigantiska jättemånen som det skrivs så mycket om. Hade verkligen planerat det och sett fram emot det sedan jag första gången såg en av dessa artiklar. Har inte kommit utanför dörren idag, men städat hann jag med i alla fall innan min kropp bara la av. Hatar när detta händer, för jag vet att det min hjärna kokar ihop inte är sant, men ändå kommer tankarna hela tiden. Massor av frågor om livet och världen och smärta och döden. Så många tankar som i stunden känns som livsavgörande, som om att om jag inte finner svaret på dem så kommer jag att dras in i det svarta hål som finns i min bröstkorg hela jävla tiden. Och jag känner mig så ensam samtidigt som jag vet om att jag inte är det. Och jag vill inte leva men jag vill inte dö för jag vet inte vad som händer efter man dör, och jag vill inte att mamma och pappa ska bli ledsna. Och jag behöver hjälp egentligen för ibland så blir det bara svart och jag kommer inte ihåg vad jag gör eller säger, jag vet inte om det är dröm eller verklighet. Vill bara känna någonting annat än det här tomrummet som samtidigt är alla känslor som finns samlade i min bröstkorg och min strupe. 

Hallå där ute i höstmörkret. Håller på att stressa sönder här borta, men det är lugnt (nej det är det inte, men whatever). Är så rädd att någon ska komma och knacka på mitt fönster, så kollar jag ut och det är en clown. Usch. Tänk vad roligt om det fanns kiwifåglar här, då hade jag alltid skrivit till folk "sprang på en kiwi på vägen hem" och skicka en bild på en kiwifrukt (som jag självklart alltid har med mig i fickan för sådana tillfällen) hahaha. 

Efter en tid i Falun är jag nu tillbaka i Växjö. Känner mig så jävla ensam, men det går väl över någon gång. Tror mest att det har att göra med att jag precis varit hemma hos mamma och pappa och lillebror liksom. Tror att det var sista gången som jag såg Pontus också, för han är nog så sjuk att han inte kommer att klara sig till jul. Har inte många vänner kvar i Falun heller, så var nog fan lika ensam där som jag är här nere i de Småländska skogarna. Det blev så verkligt nu bara, och annorlunda. Inte ens  en liten Nemo har jag kvar längre, och en ny lägenhet som ingen jag inte vill ska röra vid har rört. Inte när jag har bott här i alla fall. Vill att alla ska komma tillbaka till campus, men samtidigt vill jag rymma iväg in i skogen och bara sitta där ute. Eller utomlands, till en helt ny stad någonstans. Det gör bara så ont hela tiden.

Nu har jag flyttat till min nya lägenhet. Lite mindre, lite billigare, lite bättre på alla sätt. Fick hjälp av mina kompisar i onsdags att flytta över alla kartonger och sängen, och sedan kom morfar i lördags och hjälpte mig med resten. Han var så snäll och bjöd mig på restaurang också, så lyxade till det i helgen helt enkelt. Firade att ha kommit ut ur den gamla lägenheten lite.

 

Det är så många som har åkt från campus, eller ska åka alldeles snart, vilket suger så jävla hårt. Dock kommer vissa tillbaka snart (typ Ida som precis varit i Uganda i flera månader!!!!!) wiho

 

Imorgon ska jag vara barnvakt typ hela eftermiddagen, sedan vill jag bara hem och lägga mig. Vill inte träffa någon alls, men samtidigt inte vara ensam. 

Kan inte sova. Eller har inte försökt. Vill inte sova, men tror jag kommer däcka framför datorn om jag inte går och lägger mig snart. Känns som att världen är upp och ned men att alla fortsätter som vanligt? Konstig känsla i magen hela tiden, som att någonting kommer att hända. Känner mig fri för första gången på ett tag, vilket är så jävla skönt, men vad jag gör med mitt liv är ett stort jävla frågetecken. Typ super, det är vad jag gör. Super och spelar facebook-spel. Niiice. 

Hej!
Sitter i vardagsrummet med Ellen på TVn och en Nemo liggandes på mina fötter. Det har gått så lång tid sedan senast jag skrev, så jag vet inte alls vart jag ska börja. Livet just nu är så JÄVLA mycket piss. Nemo har blivit diagnoserad med en sjukdom som bland annat innebär att han måste ha tillsyn stor det av dygnet, någonting som inte alls går ihop med plugg och, senare, jobb. Därför ska jag sälja honom. Om två dagar. Ska åka till Falun på fredag och möta den nya familjen och lämna över honom till dem, och säga hejdå till Pontus. FÖR HÖR HÄR mitt i allt helvetesskit så går Pontus och blir jättejättejättesjuk, så om en vecka ska han avlivas. Så mycket annat runt omkring detta också som jag inte vill gå in på just nu.

 

PÅ ANDRA SIDAN Anousch kommer hem till Växjö idag, och nästa vecka ska jag ut och dansa på onsdagen och jobba sista puben med Smålands på lördagen, vilket kommer bli superkul!! 

 

Hej!

Har inte uppdaterat bloggen alls, och har verkligen inte haft i tanken på att göra det- för på universitetet har man ju inte blogg, det är ju så 2009??? Ändå sitter jag här nu och skriver. Suck.

 

Sandra var här och hälsade på i Växjö förra helgen- superkul!!! Visade henne både Slottsstallarna och Sivans, och hängde med Samvete på förfest, typ det som vanligtvis händer varje helg. Vaknade dock upp på söndagen och hade världens kramper i magen hela dagen. Det visade sig att medicinerna som jag tar inte får blandas med alkohol. Detta betyder att jag alltså inte får dricka alls, vilket faktiskt inte kan komma vid bättre tidpunkt! Jag har ju slutat röka också (eller slutat och slutat, jag har inte rökt på 5 dagar, vilket är superbra ju!), och börjat träna med Aktiv Student 2015, ett gäng inaktiva studenter som fått en PT och massa föreläsningar osv för att börja röra på sig.

 

Imorgon kommer jag och Fredrik få reda på när vi kan flytta in i nya lägenheten också. Måste ringa till mamma och pappa direkt då de måste hyra släpvagn och köra ner hit med soffan. vitrinskåpet, tvbänken, och min spegel. wihooo

 

Nu ska jag spela spel. Hej då!

Sommaren rullar på här nere i Växjö, och vi har äntligen vackert väder, så nu är jag inte likblek längre hallelujah. På fredag är det fadderfest, och måndagen efter det börjar nollningen, som jag har längtat! Det kommer bli så sjukt jäkla underbart att träffa alla, och lära känna massor av nya människor under en stor campusfest wiho :D

 

Om några månader kommer jag och Fredrik att flytta ihop, vi har fått en myyyycket större, finare, lägenhet här på campus, vilket kommer att bli superskönt. Lite väl mycket att leva tillsammans med en hund på 22 kvadratmeter nu alltså haha. Fick även reda på idag att vi kommer troligtvis att få mamma och pappas soffa, då de ska skaffa en ny, vilket innebär att vi slipper lägga pengar och energi på att hitta en ny.

Har nog aldrig varit såhär lycklig och ledsen på samma gång. Är så glad över att jag äntligen hittat någon som jag älskar så mycket av hela mitt hjärta. Har aldrig sagt så om någon innan, att jag älskar någon, men det gör jag. Samtidigt som jag är så lycklig över att ha träffat Fredrik så är jag så rädd. Rädd för att förlora honom, att han ska lämna mig, eller för att jag håller på att bli galen igen. Jag har inte varit till läkaren på flera månader, och jag gör inte som de har sagt åt mig att göra. Det känns som om att jag måste kämpa för att andas, som om att jag försöker sparka och slå mig upp till ytan för att hämta luft, men jag ser bara hur ytan ter sig mer avlägsen för varje simtag jag tar. Jag är så trött på att simma, jag vill bara sova.

“I’d die for her. I love her so much. I don’t know what I would do without her. She’s going through a lot right now. I wish I could just kiss away the pain, make it go away, stop it, kill it! If she, you know, I don’t know what I would do. I’d kill myself. I love that girl. I love her. I love her almost more than I love myself.”-

—  Johnny Depp on Winona Ryder

Hej!

I förrgår tog jag tåget ner till Simrishamn (typ världens ände nere i Skåne kändes det som) för att kolla på en hundvalp! Han är en shih-poo, alltså blandning mellan shi-tzu och pudel (mesta dels shi-tzu), och supersöt! Då de hade ställt in mitt tåg från Simrishamn, och satt in en buss istället, missade jag sista tåget hem till Växjö ifrån Malmö. Som tur var hann jag ringa Fredrik innan min mobil dog, så han tog en kompis bil och åkte de 2-3 timmarna för att hämta mig. Satt inne på Donken i Malmö och fick för mycket tid att tänka, men bestämde mig tillslut för att köpa hunden. Om tre veckor ska vi åka ner och hämta honom, så måste komma på något namn innan dess! 

 

I lördags hade vi Harry Potter-sittning, och jag tonade mitt hår lila för jag skulle vara Tonks. Mitt hår är fortfarande lila, och sittningen var lyckad för att vara första gången. Hallelujah. Godnatt